Jag jobbar mest på min kammare, men ibland beträder jag människobyn på ett eller annat sätt. Under november fick jag möjlighet att besöka Internetdagarna 2024 – sedan Covid snyggt digital paketerat som ett contentpaket för den som vill lära sig mer om internet eller hänga med i de senaste heta frågorna.
I ett seminarium arrangerat av Unionen och ett annat av Paulina Modlitba (som skriver ett regelbundet och riktigt intressant nyhetsbrev, hon med!) fick jag göra inspel från min horisont ang hot och risker kring den skenande ”AI”-utvecklingen. Jag tycker verkligen det var superbra samtal, och för den som köpt biljett kan man se dem i efterhand.
Jag fick också äran att vara lite posterboy för Internetstiftelsens slutfilm, vilket förstås känns lika delar skämmigt och hedrande:
Vidare har jag också föreläst om ”AI” under rubriken ”Etik, Integritet och Demokrati” för 250 bibliotekarier från sex svenska regioner. Det var verkligen spännande, och när jag satt med i eftersnacket med en lite mindre grupp var det tydligt att man i biblioteksvärlden verkligen både är på hugget och samtidigt oroad.
Framförallt förstår jag det som att biblioteken på många sätt är ett slags sista samhällsutpost där medborgare kan få stöd med en uppsjö tjänster som man kan behöva hjälp med. Det är förstås inte meningen att biblioteken ska vara digitala supportcenter när folk behöver boka en betala sina räkningar eller boka en vårdcentralstid – men var går man annars när bankkontoren stänger kontanthanteringen och vården hänvisar patienter till 1177 utan att ta hänsyn till om folk verkligen vågar, vill eller kan hantera rätt komplexa digitala plattformar?
Jag har också fått väldigt mycket frågor om The Pirate Bay på senaste tiden. Den som vet den vet att jag var djupt engagerad i Piratbyrån när det begav sig på 00-talet. Ett av de sidoprojekt vi startade som en liten experimentell verkstad för oss och våra vänner var The Pirate Bay, som ju – vilket jag antar inte är okänt – exploderade och blev världens största fildelningssite.
Nu sänder SVT på Play spelserien om The Pirate Bay. Jag tycker generellt inte den är så dålig, det är ju en tydlig dramatisering. Den som var med på den tiden kan sitta och känna igen sig lite, och den som bara hört om fenomenet fildelning pga ung och/oskyldig kan lära sig en hel del. Några karaktärsmord hinner man däremot med vilket jag tycker är väldigt olyckligt och oproffsigt.
För egen del figurerar jag lite här och där genom serien, och är glad att jag fick en så himla snygg skådespelare att spela mig (och också med sådana här tidstypiskt karaktäristiska repliker):
Vill man läsa mer analyser från några av mina vänner som var med på den tiden och också syns mer i serien kan man med fördel läsa Rasmus Fleischer i Aftonbladet eller Flamman, eller lyssna på Peter Sunde i SR P1 Kultur. Även intervjun av dem båda i Torrentfreak är väldigt läsvärd.