Jag hittade ett utkast som jag tydligen började skriva 11 juni men sedan på grund av oklar anledning aldrig färdigställde. Det lyder som följer:
Polisens aversion mot Signal börjar bli tjatig. Karl Emil Nikka har en följetång på hans blogg som beskriver hur polisen gång efter annan går till angrepp mot Signal, med motiveringen att "kriminella använder Signal, därför måste Signal vara kriminellt".
I andra ringhörnan står bland andra Försvarsmakten och Europaparlamentet. Signal själva hälsar att de lämnar Sverige om hetsen fortsätter och går över i ett förbud mot totalsträckskryptering.
Idag publicerade så polisen i Jönköping en så kallad "lägesbild" inför sommaren med tips och trix för föräldrar med mobilanvändande barn (dvs alla föräldrar). Man uppmanar där föräldrar att omgående ta bort Signal och en rad andra appar eftersom...
Längre än så kom jag inte innan livet bortom inlägget tog vid. Tyvärr slutade inte polisens hets mot den säkra meddelandetjänsten Signal i juni.
Rikspolischef Petra Lund uttalade sig exempelvis i SVT under sommaren och fick frågan om hur man som förälder ska agera om man hittar Signal i sitt barns app. Hennes bekymrade svar var: ”Jag skulle bli väldigt orolig som förälder om jag upptäckte det, för det finns inget normalt användningsområde för den appen. Och ser man det så tycker jag absolut att man ska kontakta oss.”
I P3 Krim följde en kriminaltekniker vid NOA upp och avslutade ett (i övrigt ganska bra) avsnitt som handlade om rekrytering till kriminella gäng med citatet ”Om man hittar Signal i sitt barns telefon är det lika illa som att hitta narkotika i skolväskan”.
Båda ovanstående citat tycker jag är helt befängda och saknar verklighetsanknytning. Bli säker-podden raljerar kring ”inget normalt användningsområde”, och när Emanuel Karlsten förtjänstfullt följde upp och ställde frågor till polisen om detta blev det dessutom ännu märkligare. En press-sekreterare förklarade då att de ”i normalfallet [inte ser] naturliga användningsområden för Signal hos barn”.
Let me tell you.
Eftersom Signal är en trygg, säker, oberoende meddelandetjänst som inte är algoritmiskt styrd och dessutom inte läcker data till höger och vänster så finns det massa bra anledningar att gå över till Signal – helt oavsett ålder.
Carl Heath skriver nyligen i en text återigen om rätten till privatliv. Det är liksom en mänsklig rättighet vi kommit överens om, men tyvärr inte så populär att lyfta högt när det blåser lite. Carl nämner också samma användarcase som jag brukar lyfta när jag föreläser eller diskuterar digitala spår och risker – den som exempelvis har en trasslig hemsituation, går hos en behandlare eller har andra helt relevanta anledningar att vilja undvika att privat kommunikation kan spåras och säljas av multinationella bolag eller cyberkriminella databrokers.
Tyvärr slår tyvärr varken rättigheter eller verkliga hot och risker särskilt högt när polisen drar fram på sitt argumentationståg. Sad.
Marcus Jerräng, chefredaktör för ComputerSweden problematiserar dessutom ovanstående ännu mer i sitt senaste nyhetsbrev. Han drar paralleller mellan polisens push för att misstänkliggöra Signal och samma myndighets begäran att från och med i höst få avlyssna även minderåriga utan någon direkt brottsmisstanke. Hans slutkläm tycker jag är värd att lägga på minnet:
”Det blir dock mer komplicerat [att preventivt avlyssna telefoner] om barnen använder Signal eftersom polisen då måste hacka deras mobiler. Det blir mycket enklare om barnen använder sms.”
(Let that sink in,)