Efter förra veckans ambassadattentat i Stockholm och Köpenhamn ryter nu rikspolischefen till och vill ha mer övervakning, gärna med ansiktsigenkänning och absolut i realtid.
Tanken är om jag förstår det rätt att hon vill utöka kameraövervakningen och lägga på ett ansiktsigenkänningssystem för att kunna spåra möjliga förövare i realtid över olika kameraflöden. På så sätt ska polisen kunna använda övervakningssystemen för att jaga och hitta brottslingar lite mer effektivt. Lite som brittiska CCTV kan man ana, eller som det beskrivs i den här produkt-demonstrationen av ett AI-styrt kamerasystem som spårar folk och mappar dem inom ramen för en hel stad.
Jag tycker alltid det är rätt intressant när polisen går ut med utspel om att metoder eller lagstiftning måste förändras, eftersom det så ofta tydligt sätter fingret på deras incitament.
Polisen ansvarar för samhällets trygghet och ordning. Och man vill göra det så effektivt som möjligt. Eventuella sidoeffekter eller till exempel integritetsrisker är man inte så himla noga med. Och inte alltid heller det här med evidens.
Brittiska polishögskolan släppte redan 2015 en rätt intressant rapport som uppdaterades 2021 (dvs i hyggligt modern tid). I rapporten, som granskar liknande system i Storbritannien och USA – men också i flera andra länder (däribland Sverige) – tydliggör man att kameraövervakning kunde tillskrivas en viss brottsförebyggande effekt. Det kunde dock bara beläggas när det gäller egendomsbrott och lättare kriminalitet. Vad gäller våldsbrott och grov brottslighet har man inte kunnat påvisa någon effekt.
The studies looked at the effectiveness of CCTV on different crime types. The meta-analysis showed that drug-related crimes decreased by 20% (six studies) and vehicle and property crime decreased by 14% (23 studies and 22 studies respectively) in places that had CCTV compared to those that did not. No overall statistically significant effect was observed for violent crime (29 studies) or disorder (six studies).
Den mest ingående studien vad gäller kameraövervakningens brottsförbyggande stärker alltså inte rikspolischefens argument. Men nu är det ju inte det hon talar om, utan snarare trycker hon på det brottsutredande perspektivet. Där blir bevisföringen snabbt mer anekdotisk. Dels är det rimligt att brottsutredande poliser och myndighetspersonal använder sig av all tänkbar insamlad information, och dels är det svårt att veta hur läget hade sett ut utan en parameter (som bred insamling av övervakningsdata).
Här är några punkter jag tycker kan vara relevanta att ha i åtanke:
- Risken för falska positiva. Vill man spela in allt är förstås kameror bra. Men de flesta kameror levererar också emellanåt tveksamma resultat. Även kameratillverkaren Axis skriver om risken för ”svarta silhuetter eller vita spöken” – situationer där omständigheter som mörker, ljusreflexer eller otur leder till otydliga bilder som då kan leda till att AI eller en granskande människa övertolkar innehållet.
- Övertro på effektivitet. Det är lätt att sätta upp kameror, men svårare att faktiskt bevisa dess effektivitet. Till slut kan det vara rimligt att höja röster om relationen till andra faktorer som samhällsekonomi och egentlig nytta. Ett talande exempel kommer från Skottland där deras nationella kamerasystem under en fyraårsperiod sägs fångat upp hisnande 200000 ”incidenter” – men enbart resulterat i gripanden i 13% av fallen.
- Bristande tillit till samhället och/eller de digitala systemen. Studien från brittiska polishögskolan listar en intressant risk, att ”vanligt folk” kan komma att undvika kameraövervakade platser – antingen eftersom de tror att platserna är generellt otrygga eller för att de inte litar på systemen som sådana.
Den sista punkten tycker jag är särskilt intressant relaterat till man i min närmaste stora stad Linköping nyligen beslutat att sätta upp 27 nya övervakningskameror (som man envisas med att kalla trygghetskameror). En tredjedel av dem sätts upp i innerstaden och övriga i så kallade ”utsatta områden” och andra riskzoner.
Eftersom det tycks saknas rimlig evidens vad gäller den faktiska nyttan av de här kamerorna, men också eftersom Polisen tidigare fått backning av Integritetsskyddsmyndigheten IMY för sitt användande av experimentella AI-verktyg (ett beslut som framgångsrikt överklagades av Polisen) menar jag att en försiktighetsprincip vore på sin plats. Tyvärr verkar inte rikspolischefen hålla med mig.