De senaste veckorna har mina internationella chattar fyllts av oro över inresor till USA, eftersom gränskontrollerna där sägs ha blivit antingen mer strikta eller i varje fall med oförutsägbara. Det har dykt upp nyhetsrapporter om personer som oväntat har blivit stoppade vid gränsen trots att de haft välfungerande och tillåtande pass (och ESTA/visum på plats).
Jag förstår att mitt internet inte är som alla andras, men de som är allra mest oroliga i mina flöden är aktivister som är icke-vita, transpersoner eller som har haft en hög profil i frågor som man tror är känsliga. Samtidigt har de historier som kommit visat på en mer slumpmässig utmaning där det verkar handla mer om vilken gränskontrollant man råkar ställas inför.
När till och med EU-kommissionen börjat dela ut ”burners” (”brännartelefoner”) för medarbetare som ska resa till USA är det lätt att bli orolig även som svensk. Baserat på vad jag har i bagaget (🥁) tänkte jag därför dela med mig av några av mina tips till framtida resenärer. Men först en liten brasklapp:
Gränsövergångar är -alltid- en känslig del av en internationell resa. De flesta länder är väldigt noggranna med vem som får passera. Det är därför lite lustigt att det nu finns en plötslig oro kring just USA från personer som har röda EU-pass, när samma oro alltid borde vara en realitet när man reser till ett land där man inte helt förstår inreseregler. Den stora majoriteten av världens befolkning har inte heller det pass-relaterade skydd som vi i Sverige och EU hittills varit bortskämda med (svenska pass är nummer fyra på den globala pass-rankningen vad gäller mobilitet).
Men nu till mobilhygienen. Här är mina viktigaste tips:
- Fundera på vilka enheter du faktiskt måste ta med dig på en resa. Behöver du verkligen ta med dig din splitternya Macbook eller räcker det med en skruttigare Chromebook? Behöver verkligen ens en dator? Ju färre enheter att hålla ordning på, desto färre huvudvärkar. Glöm inte heller att enheter kan förläggas, glömmas kvar, bli stulna eller gå sönder om de utsätts för damm och fukt på ett onormalt sätt. Det är alltså alltid lättast att helt enkelt lämna enheter hemma.
Reser jag privat brukar jag aldrig ta med min dator, och reser jag i jobbet har jag lyxen att kunna välja rena rese-enheter utan något skrot på. - Fundera på vad du faktiskt måste ha på dina enheter. Gå igenom din telefon och ta bort appar som du ändå inte behöver. Vid behov kan du ju alltid ladda ner dem igen. Särskilt viktigt kan det vara om man exempelvis har dejting- eller hälsoappar som kan verka till din nackdel om någon kikar i din telefon. I vissa länder är exempelvis den HBTQ-orienterade appen GrindR en typisk dålig sak att ha installerad (eftersom homosexualitet kan vara kriminaliserat), precis som även andra dejting-appar kan vara dåliga (eftersom de i vissa kontexter kan tolkas som relaterade till prostitution).
Jag brukar exempelvis se till att ta bort appar som är alltför aktivistrelaterade och också sådant som helt enkelt inte behövs. Det är en bra trigger för mig att rensa telefonen.
- Fundera på vad som är sökbart kring dig och vilka socialamedieplattformar du har publika profiler på. Det är väldigt svårt att städa bort information på internet, men att veta vad som dyker upp när man googlar kan vara en bra indikator på den verkliga risken kring dig digitala identitet. Kanske är det bra läge att göra vissa profiler privata och/eller städa bort en del åsikter (särskilt om du kommenterat världsläget i närtid).
Jag har oturen att ha varit väldigt aktiv på internet genom åren, och jag är därför väldigt sökbar (snarare bränd). Jag har därför med tiden kommit att diskutera mindre i publika forum och försöka kontrollera vad jag släpper iväg mer. I dagens digitala verklighet är det verkligen svårt, men jag vill försöka äga min digitala profil lite mer än vad jag tidigare gjort.
Mer nyligt skrivet vad gäller digital hygien vid resor finns exempelvis hos The Guardian och Wired. Eftersom det kommer många tips flygandes just nu är det viktigt att påminna att man alltid bör utgå från sin egen riskprofil och sätta ihop en handlingsplan som faktiskt går att genomföra utan större krångel. Verkar det för farligt/lurigt/svårt/komplicerat – då kanske du inte borde resa.
För att bemöta min brasklapp ovan vill jag också tillägga något som alltför sällan tas upp i diskussioner om gränsövergångar och kontakt med tull- eller andra rättsvårdande myndigheter:
Även om man håller på med något slags aktivism behöver man inte alltid se ut som en aktivist eller göra väsen av sig. Att sänka sin egen synlighet vid gränsövergångar är generellt bra om man vill undvika jobbiga situationer eller utfrågningar. Jag brukar av ren vana se till att vara tråkigt klädd, inte ha pins på väskan och inte ha klistermärken på min resedator.
Se också till att ha alla papper på plats – de frågor alla som passerar in i USA måste kunna svara på är varför man reser (välj rätt inresevisum!), var man ska bo (du ska veta adressen till ditt hotell), när man ska åka hem (och kunna visa en hemresebiljett). Jag brukar använda appen TripIt för att samla all reserelaterad information.
Sist men långt ifrån minst – tänk igenom din egen riskprofil. Det är lätt att tro att man kommer kunna följa råd som att ”myndighet x har inte rätt att göra y utan beslut från z pga du har rättigheter”. Som internationell resenär är det dock svårt att veta exakt vad som gäller, och jag brukar undvika att följa juridiska tips från online-tyckare och influencers av olika slag.
Vissa råd ovan kan kännas som alltför kontrollerande. Men för mig är frågan snarare om man verkligen vill riskera att hamna i trubbel (eller ställa till med problem) när man är hundratals mil hemifrån.
För mig är svaret nej, och jag har därför historiskt sett valt bort många jobbresor av säkerhetsskäl (och när jag väl reser ställer jag in mig på att skapa så lite problem som möjligt).