Jag har massa åsikter om diskussionen om skärmtid. Det har jag haft länge. Ur arkivet fiskar jag upp den här debattartikeln från februari 2014 där jag går till något slags attack mot kvacksalvarna från ”Internetakuten” som då skapade rubriker genom att hävda att ungdomar blivit internetberoende och att de behövde detoxas genom ovetenskapliga metoder och lurendrejeri.
I arkivet hittar jag också en gammal länk till bloggen Per Codex Ad Astra, där skolbloggaren Karin i inlägget ”Längtan efter den lätta lösningen -och varför det inte funkar” noterar just hur alla utmaningar i skolan då (2014!) skylldes på tekniken och skulle åtgärdas med filter, förbud och förmaningar.
Då var det mycket diskussioner även om dataspelande som missbruksfaktor, varpå jag tillsammans med min professor Håkan Hydén och forskarna Elza Dunkels och Daniel Kardefelt Winther skrev om ungefär samma sak på DN Debatt.
(Elza Dunkels fortsätter för övrigt att vara Sveriges mest kompetenta och välinformerade expert på området Unga och nätet. Läs gärna hennes hemsida Nätkulturer och hennes nyhetsbrev Skärmstark! Numera håller också Henrik Pallin den rimliga fanan högt på folkbildningsfronten.)
Jag blev därför oerhört trött när Liberalerna under 2023 började driva kampanjen ”Från skärm till pärm”. Jag får ärligt talat fortfarande lite kräksmak i munnen när jag läser de orden högt. Här är Liberalernas egna ord:
Så till denna veckas stora politiska nyhet – Johan Pehrsons avgång från posten som ordförande för Liberalerna – som blev extra kryddad när medierna snabbt gjorde några oväntat avslöjanden. Johan Pehrson har under flera år nu ondgjort sig över ungdomens förfall där ungdomar läser på skärmar istället för i pärmar (*hulk*).
Samtidigt avslöjades i samband med hans avgång att han själv ägde en lång rad aktier i företag som verkligen specialiserat sig på profit baserat på algoritmer för att locka och behålla användare i dopamin-genererande appar och plattformar.
En aktie Pehrson verkar haft är Snapchat, populär app bland ungdomar som näst intill tvångsmässigt tvingar sig själv att samla ”dagar” av regelbunden kontakt med sina vänner. Tappar man regelbundenheten kan man pröjsa till Snapchat för att få tillbaka ”dagarna”.
En annan den insugande Betsson, som förhoppningsvis inte är populär bland ungdomar men i likhet med andra hemsidor som erbjuder spel om pengar verkligen fokuserat på en digital mekanism kombinerad med ekonomiska incitament för ökad (och otvivelaktigt negativ) skärmtid.
Mer behöver nog inte sägas just nu.