Jag har börjat få frågor om var mitt nyhetsbrev egentligen tagit vägen. Om sanningen ska fram har jag framförallt varit både i perioder överjobbad och i perioder känt mental pyspunka. Ett mer ”vanligt” nyhetsbrev kommer senare i veckan, men låt mig först i en lite längre utvikning förklara tystnaden. Och ja, jag vill redan inledningsvis ursäkta denna wall of text.
Den som vet, den vet att jag arbetar för en amerikansk arbetsgivare – Open Technology Fund. Vi använder framförallt amerikanska offentliga medel för att motverka det som kallas ”information controls”, det vill säga att vi finansierar forskning, utveckling och implementering av tekniska lösningar mot censur och övervakning i några av världens mest repressiva länder.
Open Technology Fund jobbar framförallt genom projektfinansiering av open source-lösningar, där vi fokuserar på att ge stöd till ett slags digitala byggstenar. Varje byggsten ska vara tillgänglig för våra tänkta slutanvändare, primärt journalister och aktivister i länder som Kina, Iran och Ryssland.
Att allt vi gör är open source gör dock att även andra varje dag tar del av innovationer vi investerat i, till exempel:
- Det krypterade Signal-protokollet som används i såväl den säkra chat-appen Signal men också i alla Metas direktmeddelandetjänster (FB Messenger, WhatsApp och Instagram DM).
- Hemsideskrypteringen Let’s Encrypt som gör det enkelt att säkra vanliga webb-sidor (ser du ”https” när du surfar är sannolikheten stor att du är trygg tack vare teknik vi finansierat).
- Våra bidrag till VPN-protokollen Wireguard och Open VPN är numera säkerhetsstandard i de flesta tillförlitliga VPN-tjänster som finns.
För den som gillar siffror:
- Över två miljarder människor använder regelbundet OTF-stödd teknik för att tryggt och säkert kunna komma åt det öppna internetet.
- 75% av alla mobiltelefonanvändare har OTF-teknik på sina enheter.
- OTF-stödda verktyg mäter internet-censur i omkring 200 länder (eller snarare landskoder) – dvs mer eller mindre hela världen.
- Tack vare våra dedikerade VPN-stöd till användare i bland annat Kina, Iran, Ryssland kan 45 miljoner användare varje månad undvika statlig digital censur.
Förra året hade Open Technology Fund en budget på 43 miljoner dollar, som investerades i omkring 150-200 olika projekt. Vi är utan tvekan världens största finansiär inom just segmentet open source-lösningar för cybersäkerhet med fokus på världen mest repressiva kontexter.
Ofta samarbetar vi med andra stiftelser eller biståndsmyndigheter som arbetar med att stärka journalister och civilsamhällesorganisationer i de länder vi inriktat oss i. Därför blir datumet 20 januari, då mitt senaste nyhetsbrev kom ut, rätt signifikant.
Den 20 januari undertecknade USA:s nytillträdde president en så kallad executive order där det beslutats att all amerikansk biståndsfinansiering skulle ”pausas” i nittio dagar för att genomgå ett slags översyn. Svårtolkat för den som inte är insatt, men väldigt påtagligt för alla som arbetar i biståndet. En jämförelse med svenska pengar kan vara en bra grundiaktagelse.
Den som följt mig ett tag vet kanske att jag tidigare jobbat på den svenska biståndsmyndigheten Sida. Sida hanterar årligen ungefär 24 miljarder kronor av Sveriges totala biståndsbudget på omkring 56 miljarder kronor. Den amerikanska ”pausen” – som omfattade såväl biståndsmyndigheten USAID som de stöd som hanteras av det amerikanska utrikesdepartementet – sägs ha inneburit att mellan 21 och 55 miljarder dollar i utbetalningar till olika biståndsaktörer fryst inne.
Det är alltså motsvarande tio svenska biståndsbudgetar som försvunnit över en natt. Det berörde inte direkt Open Technology Fund, eftersom vi får våra medel via andra budgetströmmar, men det berörde absolut många av våra utvecklare och utförare.
Där Open Technology Fund är ett slags seed-funder, en teknisk VC där vår ”vinst” är minskad censur och mindre övervakning, är många av de organisationer vi investerar i beroende av finansiering genom ett gytter av komplexa biståndsströmmar.
Så när den amerikanska biståndsapparaten över en helg antingen saktades ner eller helt stängdes av så påverkades ett helt ekosystem av aktörer, utvecklare och experter. Flera organisationer som på olika sätt arbetar för mänskliga rättigheter stängde helt enkelt ner, många hamnade i djup kris och en lång rad försöker nu planera om sin verksamhet för att inte behöva fasa ut sig själva. Det finns en mängd oerhört deprimerande fall här för den nyfikne, men för de allra flesta som påverkats är det osäkerheten som är det svåraste att hantera – 90 dagars ”paus” med återkommande översyner blir för många snarare ett slags oklar limbo där man inte vet om man kommer ha råd att betala löner för kommande vecka.
Nåväl, eftersom jag i min roll med den flådiga titeln Senior Vice President of Programs har som huvudansvar att hålla vår investeringsmaskin igång innebar besluten den 20 januari att jag och mitt team på strax under tjugo handläggare och tematiska experter fick bråda dagar. För oss innebar det här framförallt en frenetisk period där vi arbetade oerhört hårt med att se över våra investeringar, göra risk-kalkyler och ge så mycket stöd vi kan till de aktörer vi har avtal med.
Huvudfokuset för Open Technology Fund har alltid varit att genomföra framgångsrika projekt, så om något svajar kring en investering vi gjort så måste vi se till att vi får den utdelning vi planerat för.
(Snabb-spolning förbi tio extremt upptagna arbetsveckor.)
Sent på kvällen fredagen den 14 mars kom så en ny executive order som gav order att ”effektivisera” den myndighet som våra egna medel kommer via. ”Effektivisera” innebär här ”minska kostnaderna”, och målet för detta var inte primärt det Open Technology Fund arbetar med. Istället verkar man ha velat sänka kostnaderna för andra delar av samma myndighet, som framförallt jobbar med det som brukar kallas ”public diplomacy” – det vill säga en del av den amerikanska utrikespolitiska kommunikationen.
Konsekvensen blev i varje fall att även våra pengar frystes och avtalen med den myndighet vi samverkar genom drogs tillbaka. Det blev som en tvärnit för vårt intensiva arbete att hålla saker igång, och jag blev istället ansvarig för att nödbromsa hela den 43 miljoner dollar stora maskinen i väntan på en bredare konsekvensanalys.
Hur organisationer påverkade av finansiella frysningar hanterat situationen har varierat – och det finns nog ingen som vet exakt vad som egentligen fungerat bäst. Open Technology Fund valde att gå till domstol och lämna in en stämning för att återfå våra avtal och kontrollen över våra medel. Efter två veckors osäkerhet och fortsatta rättsliga hot mot myndigheten som fryst vår verksamhet släpptes så spärrarna.
Det sista ordet är troligtvis ännu inte sagt – men vi är nu, tre månader efter den första finansiella chocken mot sektorn vi verkar inom, igång och snurrar. Det finns stora osäkerheter framåt – men vi är fast beslutna att enbart arbeta utifrån det vi vet. Kommer det bli fler motgångar framåt? Troligtvis, men då får vi se över hur de kan lösas.
Mitt jobb är att se till att se till att maskinen hålls igång. Vi har snabbt hittat ett nytt normalläge, vi ser till att investera strategiskt och jobbar hårt med att få ut så mycket som möjligt av de hundratals projekt vi finansierar just nu.
Arbetet Open Technology Fund finansierar är så viktigt att vi inte har tid att misströsta.
Verkligheten förändras snabbt just nu. Men vi på Open Technology Fund har en plan framåt och bygger i skrivande stund samarbeten med ännu fler finansiärer, stiftelser och myndigheter.
Det innebär att jag nu återigen är back in business – också mer mentalt.
Tack för att du haft tålamod med mig, att du läst så här långt och att du prenumererar på mitt nyhetsbrev!
(Om du har förslag på frågor jag bör bevaka, om du vill att jag på något sätt hjälper din verksamhet eller om du har tips på samarbeten inom det område jag bevakar och tycker är fascinerande – låt mig veta genom att svara på det här nyhetsbrevet!)
