En av mina absolut underligaste professionella upplevelser fick jag när jag reste till Oslo för att delta i Oslo Freedom Forum för några år sedan. Jag åkte dit för att träffa aktivister och navigera nygamla människorättsproblem, men allra mest förvånad var jag över hur djupt insyltat eventet var i den libertarianska rörelsen för ”Financial Freedom”.
Alla deltagare fick i goodiebagen en voucher värd en dollar på en ny kryptoexchange de sponsrades av, några 3D-printade BitCoin-loggor och en BitCoin-stämpel (se bild nedan). Från scenen predikades kryptovalutornas lov inför rika och lite förvirrade filantroper och på kvällen blev jag kidnappad till en fest med crypto-bros där man tömde en av Oslos krogar på dricka och drog det på något slags magiskt krypto-kort.
Det här skedde i samma veva som det fanns en rätt högljudd diskussion i civilsamhället om hur man bäst skulle kunna skicka pengar till aktörer som antingen fanns i länder där bankväsendet inte riktigt fungerade eller som fanns på något slags svartlista hos det lokala (och därmed internationella) bankväsendet. Kunde man kanske använda kryptovalutor?
Det enkla svaret var då och är fortfarande att det inte är så enkelt som det låter att skicka pengar via krypto. Det finns ett antal utmaningar som gör att det inte är helt lämpligt – särskilt inte till motparter som finns i länder i konflikt eller oro. Den helt uppenbara utmaningen är att det fortfarande är svårt att köpa bröd för BitCoins. Utväxling från krypto till det som brukar kallas ”Fiat-valuta” (det vill säga riktiga pengar) är svårare än man tror, innebär ofta stora förluster och är på många håll kopplat till skumrask som riskerar försätta motparten i ännu större problem. Krypto är en spekulationsvaluta, inte något man kan leva av – allra minst i en krissituation.
Dessutom ska man minnas att den finansiella ”friheten” som crypto-bros så gärna lyfter främst bygger på en frihet från statlig kontroll. Genom att främja krypto menar man att man kringgår statens vakande öga och därigenom ökar sin egen frihet. Samtidigt tycker jag att det finns en poäng med den regulativa överblick som finns över bankväsendet, och väljer man medvetet bort den så dyker snart andra problem upp.
Det finns otaliga exempel på kryptoexchanges det gått riktigt dåligt för. Den största nyheten var länge FTX uppgång och fall. FTX var världens tredje största exchange när den 2022 kollapsade efter att deras VD försnillat åtta miljarder dollar av sina kunders pengar. Ganska nyligen genomförde FBI, tyska polisen och amerikanska skattemyndigheter en omfattade razzia mot exchangen Cryptonator som anklagas för att ha skyfflat krypto värt över sjuttio miljoner dollar mellan kunder som finns på internationella sanktionslistor, över femtio miljoner dollar från hackade konton, tjugofem miljoner dollar från darknet-handelsplatser och nästan tio miljoner dollar från ransomware-utpressningar.
Och häromdagen kom nyheten att exchangen Binance stängt ner konton kopplade till palestinska organisationer. Enligt Middle East Monitor har Israeliska myndigheter hört av sig och begärt nedstängning av ett antal konton. Binance VD förnekar att de agerar på myndigheters kommando (vilket förstås är ett av säljen för den finansiella friheten de saluför!) men enligt CoinTribune så har 190 av Binance konton stängts ner sedan 2021 eftersom de bedömts vara kopplade till terrorgrupper.
Man kan ha åsikter om ovanstående. Själv tycker jag att det är rimligt att stänga ner terror-kopplade konton, stänga ner verksamheter där VD:n super bort kundernas förmögenheter och att slå till mot digitala hälare som lever på avkastningen av bedrägerier.
Men huvudpoängen jag fortsatt framhåller är att det inte är en bra idé att skicka pengar via krypto. Den finansiella friheten från myndigheter och internationella bankväsendet är en chimär, eftersom man istället lätt hamnar i händerna på skojare som godtyckligt leker bort det ansvar de hävdar att de tar.
Och mässandet på eventet i Oslo? Ja min gissning är fortfarande att det helt enkelt var en scam-variant där arrangörerna ville få investeringar till kryptovalutan de själva hade lagt pengar på. Antingen att de ägde kryptoexchangen de rekommenderade eller att de hoppades på att kursen skulle gå upp om filantroperna dängde in sina förmögenheter däri.
Snyggt maskerat som mänskliga rättigheter förstås, ni hycklare där.