När pressfrihet inskränks och medier kontrolleras av statliga eller andra intressen, blir det medborgares uppgift att peka på missförhållanden. Internets medborgarjournalister är en viktig motor för utveckling av demokrati i många länder. Med bloggar och andra sociala medier som publiceringsplattform lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen i ett hårt kontrollerat medielandskap fram i ljuset.

Som den arabiska vårens historiska händelser visat är bloggare inte bara medborgarjournalister. Med sig bär de även hoppet om demokrati, fred och värdighet. Yttrandefriheten på nätet har blivit en av de främsta skiljelinjerna mellan demokrati och diktatur. Här lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen och med pennans makt arbetas det för förändring.

Situationen för dem som engagerar sig för demokratisk förändring har på många håll hårdnat. I flera länder förföljs och fängslas aktiva som via sociala medier varit kritiska till sittande regim. Ett exempel på det är de öden som drabbat de egyptiska bloggarna Alaa Abd El Fattah och Maikel Nabil.

(…)

Vi vill och hoppas att fler vill lyfta frågan om vikten av det fria ordet och därtill visa för omvärlden att vi ser och vi bryr oss. Åsikts- och yttrandefriheten måste respekteras, och alla bloggare som fängslats för sina åsikters skull måste omedelbart friges!

Så skriver jag och ett stort antal bloggare i ett upprop som släpps idag.

Läs hela uppropet här, och var gärna med! Fyll i ditt namn och visa ditt stöd för fängslade bloggare. Det fria ordet måste försvaras!

Kolla också samlingssidan http://bloggarupprop.wordpress.com och listan på alla bloggare som är med!

Marcin de Kaminski, nätforskare:

Internets öppenhet är för många en självklarhet. Men den senaste tiden har vi blivit tvungna att börja fundera på hur vi vill ha det i framtiden. Allt fler aktörer, framför allt mindre nogräknade regimer och penningstinna industrier, har börjat lägga ner mer och mer energi på att vara först på bollen när det gäller att kontrollera nätet.

Från Mubaraks Egypten, via Europaparlamentets lobbyister, ända in i våra hemdatorer – överallt finns nu en diskussion om hur man egentligen ska kunna hantera Internet.

Kan man dra paralleller mellan det som kommit att kallas för den Arabiska våren och vår inhemska upphovsrättsdiskussion? Marcin de Kaminski – nätforskare, rättssociolog och luttrad nätaktivist – menar att det går. Välkommen att diskutera det öppna nätets framtid.

Fri entré och öppet för alla!

Mer information på http://www.datamuseet.se/aktiviteter/digitala-revolutioner/

Är man på Datamuseet borde man för övrigt kika in utställningen Digitala drömmar, där jag fått äran att i en sk installation prata som hastigast om de aktuella striderna om nätet.

Den 26 oktober samlas centrala nyckelpersoner från en mängd nätaktivistgrupper och dessutom ledande demokratiaktivister från Tunisien, Egypten, Bahrain och Syrien i ett höstligt Stockholm för att delta i konferensen “Internet och demokratisk förändring”.

Alla våra talare är vana vid att diskutera sina respektive engagemang och gör det ofta på olika håll i världen, men det här är första gången de träffas under samma tak för att gemensamt diskutera framtiden och hur nätaktivism kan påverka eller understödja demokratiarbete runt om i världen.

Talarlistan är lika lång som tung; exempelvis har lyckats få hit professor Scott Lucas från Enduring America som keynote. I nätaktivistpaketet har vi Anita Hunt som under pseudonymen @lissnup de senaste åren arbetat otroligt aktivt med att mobilisera sociala rörelser via Twitter, Jacob Appelbaum som är utvecklare av det välkända TOR Project, Måns Adler som grundade videotjänsten Bambuser och dessutom Stephan Urbach från aktivistklustret Telecomix.

Vårt demokratiaktivistpaket är minst lika tungt och namnkunnigt. Från Tunisien kommer Slim Amamou som är initierad och välkänd nätaktivist, från Egypten Alaa Abd El Fattah som är en av spindlarna i det egyptiska bloggnätet, från Bahrain Maryam El-Khawaja från The Bahrain Center for Human Rights och från Syrien Hamza Fakhr som är datorsäkerhetsexpert och demokratiaktivist.

Dessutom har vi ett specialutformat journalistpaket, där vi bjudit in några av de mest initierade journalisterna på området som finns för att diskutera den rätt speciella twitterjournalistiken som kommit att bli typisk för just MENA-regionen.

Av bland annat utrymmesskäl kommer konferensen tyvärr inte vara öppen för precis alla som vill komma. Får man inte plats på själva konferensen kommer det finnas goda möjligheter att följa den via webbsändningar eller att se den i efterhand.

Jag återkommer med mer info om deltagare och program, se det här som en första blänkare här på sidan. Den officiella informationen från SIDA finns på deras hemsida.

En snabb recap från våren är att vi fått tvillingar (hurra!) och haft fullt ös hemma, samtidigt som jag försökt bolla doktorandskapet. Resultatet har varit gott, och jag har bland annat genomfört fokusgruppsintervjuer med en stor mängd niondeklassare i Linköping. Vi har pratat om allt som rör Internet, men fokuserat på saker som nätmobbing, fildelning, integritet och identitet. Tanken är att delar av det materialet ska gå in i min avhandling, och andra delar i artiklar och projekt som jag och de andra Cybernormarna styr med.

Parallellt med det har jag också i egenskap av Julia jobbat med en sjukt stor konferens ihop med SIDA. Vi har lyckats samla de mest centrala noderna från flera nätaktivistgrupper i Europa och USA och demokratiaktivistgrupper från Mellanöstern och Nordafrika. Tillsammans med en prominent publik bestående av aktivister, journalister, politiker och andra intressenter ska vi försöka diskutera förutsättningar för framtida nätrelaterat demokratiarbete. Eventet går av stapeln den 26 oktober och kommer förstås webbsändas.

Den senaste veckan har jag återigen börjat synas lite i medierna, med två debattartiklar och en så kallad expertchatt om Facebook. Mer om det på min samlingssida för vad jag skrivit.

Och ja, framledes ska jag bli bättre på att försöka följa upp vad jag gör på olika håll här.

Wikileaks fyller en viktig samhällelig funktion när de visar att vi just nu lever i en tudelad värld. Samtidigt som samhället har alla förutsättningar för att vara öppnare än någonsin, finns det väldigt få tecken på att vi faktiskt går en öppnare framtid till mötes. Istället kommer gång på gång rapporter om begränsande terrorhot, diskrediterande korruption och allmänt hemlighetsmakeri.

Det är inte någon slump att de läckor som pyser fram via Wikileaks attraherar stort intresse, både medialt och bland en bredare allmänhet. Det är i sig ett tecken i tiden. Den läckta informationen stillar mångas nyfikenhet och besvarar frågor som i vissa fall är uppenbara, och i andra inte ens ställda.

Missa inte heller Cybernormbloggen som uppdateras klart oftare än den här.

Efter sex månader [efter Ipred] var den illegala fildelningen i stort sett uppe på samma nivå som tidigare. De sociala normerna trängde ut det rättsliga. Det avslöjar en stor klyfta mellan upphovsrättens och unga människors syn på vad som är rätt och fel, tvärtemot det budskap som Jan Rosén förmedlar i sin webföreläsning. Fildelarna anser inte att upphovsrätten ska lägga sig i vad de gör med internet i sina vardagsrum.

I söndags skrev så jag och Elza Dunkels på SvD Brännpunkt och förklarade att man istället för att prata hur farligt Internet är måste stärka föräldrar så att de vågar ha precis lika sjysst relation till kidsens nätvanor som de har till sina barn i övrigt:

Istället för att oroa sig för nätet krävs att föräldrar pratar med sina barn. Om vad de gör på internet, visst, men då internet är en integrerad del av barnens liv blir den frågan i sig betydligt större. Det som krävs för att bli en del av barnens vardag är tillit och nyfikenhet, inte misstänksamhet. Varje gång vi befäster rädsla, vare sig det är hos oss själva eller hos våra barn, tar vi ett steg bort från en vettig lösning på de problem som dyker upp. Istället behöver barnen känna trygghet i att de kan komma och berätta när det väl händer något som de behöver hjälp med, vare sig det är på internet eller inte. Barn som skrämts eller gjorts rädda berättar väldigt lite.

Och så inleddes den nya veckan med att jag och Stefan Larsson från Cybernormer på SVT Debatt presenterade en del resonemang kring varför det här med hotbrev mot fildelare inte är någon bra idé. Och visade dessutom att det ännu inte fungerat särskilt bra i Frankrike, som brukar framhållas som föregångsland.

Vad gäller lagstiftning riktad mot fildelning av upphovsrättsskyddat material menar vi att en sådan konsekvens är att fildelare inte slutar med det som blivit förbjudet utan istället ordnar med kontraåtgärder för att minska risken för att åka fast. Sådana åtgärder är exempelvis olika anonymiseringsvarianter eller radikalt förändrade fildelningsvanor. I Frankrike tycks trenden vara att flytta fildelningen från fildelningsnätverk till mer primitiva direktnedladdningsformer, skyddade verkstäder och fildelning bortom internet. Att Hadopi haft någon egentlig effekt finns dock inget som tyder på.

Läs gärna artiklarna, och fortsätt debatten!

Måndagen den 25 oktober arrangerar Snus och Juliagruppen, i samverkan med .SE, ett seminarium om Internet och mänskliga rättigheter på Folkets Hus. Tiden är 13–17 och det är kostnadsfritt att delta. För planeringens skull vill vi dock att du anmäler dig i förväg.

Ur programmet:

* Vad innebär det att något är en mänsklig rättighet?
* Internet som mänsklig rättighet
* Nätneutralitet och ett öppet Internet

Medverkande:

* Patrik Fältström, Cisco
* Karin Ajaxon, Juliagruppen
* Marcin de Kaminski, Cybernormer
* Representant för rättighetsfrågor på UD
* Hanna Hellqvist, ansvarig för biståndsfrågor på UD
* Göran Gräslund, Datainspektionen
* Patrik Hiselius, Teliasonera

* Datum: 25 oktober 2010
* Tid: 13.00 – 17.00 (eftermiddagskaffe ingår)
* Plats: Folkets Hus, Kongresshall B, Barnhusgatan 12-14, Stockholm
* Kostnad: Ingen

Läs mer i ämnet på Cybernormer, vettja! Där finns också en puff om eventet i sig.

Som ett försök att erbjuda diskussionen något fler dimensioner satsade jag på att föra in det jag kan bäst i debatten: smarta saker om hur man kan förstå Internet – och i det här fallet mer specifikt Flashback. Den här gången dessutom kryddat med den kunskap och de erfarenheter jag fått med mig från mitt tidigare yrkesliv, när jag arbetade flera år inom psykiatrin. I Aftonbladet skrev jag bland annat:

I stället för att diskutera om internets kollektiva upphetsning hetsar unga till att ta livet av sig, kan man i stället fråga sig vilken roll nätet har för människors välbefinnande. Det har, bland annat i Aftonbladet, skrivits om hur internet kan härbärgera sorg och svåra livsöden på ett sätt som tidigare varit svårhanterbart. Det stämmer säkerligen, och är helt klart värt att ta upp. Fungerande sociala sammanhang är enligt erfarenhet ett gott suicidpreventivt förarbete.

I tider när unga spenderar mycket tid på nätet kan man därför sluta sig till att de nätbaserade sociala gemenskaperna tar hand om mycket av den existentiella ångest som på något sätt hör ungdomen till.

Jag fortsatte även med en lite längre utvikning på Cybernormer där jag uppmanar till att läsa Flashback som just det, Flashback.

Dessutom sägs det att Svenska föreningen för psykisk hälsa, SPFH, i nästa vecka arrangerar ett seminarium om just självmord på Internet. Det tror jag kan bli intressant. Håll utkik efter mer information.

Jag firade det hela med att peta klar min något längre post om Youtubade lärare. Läs gärna den på Cybernormbloggen! Som bonus vill jag också pusha för att jag och Marcus Samuelsson från lärar/youtube-debatten båda har pytsat in till den kommande boken “Youth Culture and Net Culture: Online Social Practice” som redakterats av Elza Dunkels, Gun-Marie Frånberg och Camilla Hällgren (priset är absurt, men låna den gärna på bibliotek när den kommer ut, den är fett bra!).

Rasmus Fleischer har skrivit ingående om boken på Copyriot, Stefan Larsson har gjort detsamma på Cybernormer. Båda är författare till varsin text som återfinns i boken. Läs gärna, och köp (eller ladda hem) boken för att läsa mer!