Några av Alf Svenssons kolleger i EU-parlamentets konservativa partigrupp lade under våren fram en skriftlig förklaring med huvudfokus att förhindra övergrepp mot barn. I sak är detta förstås bra. Den föreslagna strategin var dock att man ville utvidga det kritiserade Datalagringsdirektivet till att även omfatta nätsökningar.
Detta är inte lika bra.

Resultatet blev alltså att man, med barnskydd som huvudargument, föreslog att EU-parlamentet skulle ta ställning för att lagra alla sökningar som görs på nätet. Efter en väldigt intensiv kampanj antogs så förklaringen, även om inga svenska EU-parlamentariker på grund av det uppenbara och omotiverade integritetsintrånget valde att ansluta sig till den.
Ingen utom Alf Svensson.

Läs gärna resten på Expressen Debatt. Vill du läsa mer om Smile 29 så finns det här. Följ vidarelänkarna för mer matnyttigt.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson som varit samordnande i förhandlingarna kring telekompaketet sa i en intervju att debatten varit “högljudd och infekterad“. Just högljuddheten står nog bland annat jag och mina vänner i WeRebuild/Telecomix och Juliagruppen för, ihop med bland andra Brysselstationerade Christian Engström och Henrik Alexandersson. I en bloggdiskussion hos Lakes Lakonismer uttryckte en “Henrik”, som jag antar är Åsa Torstenssons medarbetare Henrik Hansson, att han inte upplevde att Internet i Sverige överhuvudtaget var hotat, och att den oro vi ibland ger uttryck för var obefogad.

Det fick mig och Christopher Kullenberg att stress-svettas lite. Christopher var djupt involverad i arbetet kring Telias tidigare förfördelning av Spotify, och själv har jag rotat en del i de begränsningar som Telia har för sitt mobila bredband. Det är mer än tydligt att Internet redan nu inte är det fria nät vi ibland hoppas.

Därför skriver vi om det på SvD Brännpunkt idag:

Internet ska vara internet, och då krävs att det inte beskärs. Om Näringsdepartementet och kommande regeringar vill garantera detta är det av mycket stor vikt att man i samband med implementeringen av telekompaketet också tar ansvar för såväl internet som dess användare. Vill man ha ett helt och fungerande internet är det dags att ta tag i de problem som redan finns och hindra dem från att växa sig större. Internet är tyvärr redan trasigt.

Det finns så otroligt många märkliga saker kring Internet idag. En av dem är accessbegränsningar av olika slag. I Juliagruppen driver vi under sommaren och en bit in på hösten projektet “Öppenhetsmärkning“. Jag tror att det kan bli en bra grund för vidare diskussion kring bland annat just det här.

Vi ser många problem med Datalagringsdirektivet. Till det som mest oroar oss hör den över-lagring som riskerar att bli följden av att Datalagringsdirektivet implementeras. Vi ser inte det trängande behov av lagring av exempelvis data-, telefon- och SMS-trafik som omfattas av Datalagringsdirektivet, utan ser snarare ett oproportionerligt stort ingrepp i det som kan ses som såväl personlig integritet och som rätten till fri kommunikation.

Denna kritik är vi inte ensamma om. Som tidigare nämnt är vi en av över hundra undertecknare av ett öppet brev som framför detta. Utöver undertecknarna kan man se liknande resonemang från andra håll i flera medlemsländer (såsom Österrike, Belgien, Tyskland, Grekland, Rumänien och Sverige) och även länder utanför Europa (såsom USA, Kanada, Japan och Australien) – där man tycks ha en målsättning att lösa de frågor som innefattas i Datalagringsdirektivet på andra sätt. Flera länder har dessutom också bedömt att Datalagringsdirektivet på olika sätt är direkt grundlagsvidrigt.

Bortsett från det tydliga integritets- och rättighetsspåret finns också andra argument. Datalagringsdirektivet riskerar exempelvis journalisters källskydd, själavårdares och vårdgivares konfidentialitet och företags affärshemligheter.

Detta sammantaget gör att vi och de andra undertecknarna av det öppna brevet till kommissionärerna Malmström, Reding och Kroes samlas kring en huvudsaklig ståndpunkt:

Datalagringsdirektivet måste rivas upp!

Eftersom det är sommartid även i Bryssel är det inte helt solklart hur många det här brevet faktiskt når. Vi kommer därför fortsätta bevaka frågan och uppdatera oss efter 23 augusti när EU-parlamentet åter rullar som det ska.

Framsida, turistkort med två jättesöta katter som dessutom fått vara jag och en av avsändarna:

Baksida, turisttext men på dataspråk:

I waTch caRd 4u I hope u <3 iT. We see castle, It Real biG. Then i caTch Fish buT noT aTe iT. also see GoaT and pick yummy mushRooms. I also play hide and seek in mountain KaRin woRied and Look FoR me Long Long Tiem. Then TuTTar TuTTar TuTTar TuTTar TuTTar TuTTar TuTTar TuTTar TuTTar <3 TuTTar <3. Kram till Therese.

Ja, det kan vara så att “tuttar” är ett av få svenska ord min datavän kan. No further comments.

Istället för att bara säga att Internet är en bra grej tror jag nämligen att det är otroligt viktigt att fler som gillar nätet faktiskt fyller sin bild av Internet med någon typ av värde. Internet är, tänker jag, mer än “en bra marknadsplats”, “en kontaktyta”, “politik 2.0″. Så här avslutar jag en längre bloggpost på Cybernormer:

För att såväl framtidens mänskliga rättigheter som framtidens Internet – ja kanske framtiden i sig – inte ska springa ifrån oss (och det i fel riktning!), är det dags att vi börjar sätta fingret på några väsentliga frågor. Här är mina fem cent, eller i varje fall några frågor som är värda att utgå från:

* Vilka värden ser vi kring Internet?
* Vilka andra skyddsvärden skulle kunna motivera inskränkningar i dessa värden?
* På vilket sätt kan eventuella konflikter utredas, studeras och utvärderas (och eventuellt göras ogjorda)?

I inlägget tar jag avstamp i diskussionen om barnporrfilter och glider vidare till Smile 29, som jag ju skrivit mycket om här på bloggen. Över allt vilar tanken att Internet i grunden är en mänsklig och demokratisk rättighet.

Läs gärna mer på Cybernormer.

Måhända att Black Internet nu läst lagen som (tankepaus) jurister läser Internet, men det är inte svårt att se en del tänkbara problem.

Dels det uppenbara problemet; The Pirate Bay är inte längre den helhetstjänst man en gång varit, utan har idag knoppat av trackerfunktionen. Innebär det att de här domsluten och utlåtandena ens är giltiga? Kanske. Vem vet, och ännu viktigare – vem vågar utmana ödet för att ta reda på det?

Dels det Black Internet här tagit fasta på; vad menar man egentligen med att “tillhandahålla uppkoppling mot Internet” för en viss tjänst? Man skulle kunna tänka sig att det handlade antingen om att inte erbjuda bandbredd direkt till tjänsten. Det skulle nog de flesta tolka det som. Men Internet är de facto strukturerat som ett nät, och genom att tillåta åtkomst till en tjänst bereder man – om än lite lagom luddigt – plats för tjänsten att finnas på/i nätet.

Läs gärna resten på Cybernormer.

Det var ett kort meningsutbyte, men vi lyckades ändå sätta fingret på ett stort problem med idén med bredbandsavgift. OM det nu ska tas ut någon form av avgift på uppkopplingar, som därefter ska fördelas hyfsat rättvist mellan ett antal aktörer som anses ha rätt till dessa pengar – vem ska då ha del av pengarna egentligen?

Det här snurrade genom min del av Internet redan för flera år sedan när bredbandsavgifter precis hade börjat diskuteras, men jag tycker resonemanget håller rätt bra även idag. Tanken är lika enkel som jag fortfarande tycker den är tänkvärd:

Ska man ta ut en generell avgift måste man också ha en rimlig uppfattning om var de pengarna sedan ska ta vägen. Ska man fördela pengarna utifrån vad som egentligen fildelas, och därmed en tanke om att det som fildelas mycket också ska ersättas med en stor bit av kakan, då har man missat en riktigt stor aktör: Porrindustrin.

Väldigt mycket på Internet är porr. En hel del kan hittas på fildelningssidor eller via inte helt legitima streamingsiter. Om man menar allvar med en bredbandsavgift bör man alltså ta med i beräkningarna att en betydande del av pengarna rimligen borde gå till porrindustrin.

Vad man än tycker om det måste porrdelen av fildelningspaketet i så fall diskuteras. Annars tänker jag mig att man lätt kan få uppfattningen om att det bara är vissa kultursorter som är tänkta att få ta del av en eventuell bredbandsavgift. Och så är det väl inte, va?

“Det finns inga bevis för att datalagring skyddar mot brott. Tvärtom, direktivet kostar miljarder euron samtidigt som det äventyrar oskyldiga människors rätt till privatliv, stör konfidentiell kommunikation och banar väg för en allt större massinsamling av information om hela befolkningen”

Svenska Dagbladet är snabba med rapporteringen och intervjuar bland annat mig:

– Det är viktigt att visa att diskussionen om datalagringsdirektivet inte är avslutad. Det finns kritiker från flera olika håll, både från organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och informationsfrihet, men också från företrädare för yrkesgrupper som anser att direktivet kan störa deras verksamhet, säger Marcin de Kaminski från Juliagruppen, som är enda svenska organisation som skrivit under brevet.

Några saker är, förutom brevet som sådant, intressanta att lägga märke till. Till att börja med det faktum att Juliagruppen är _enda svenska organisation som skrivit under brevet_. Hur kommer det sig? I andra länder har underskrifter kommit från alla möjliga typer av organisationer, även sådana som borde ha svenska motsvarigheter. För man inte den här diskussionen inom ramen för den svenska verksamheten?

Dessutom, Cecilia Malmström svarar i en annan Svenska Dagbladet-artikel. Bland annat säger hon att hon ska se över om man inte kan förändra Datalagringsdirektivet något. Det är i sammanhanget helt ointressant att diskutera förändringar som rör lagringstider, när problemet ligger djupare rotat än så, men att det över huvud taget kom ett svar är anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt är också att hon tydligt tar avstånd från den skriftliga förklaringen Smile 29 som jag tidigare skrivit en hel del om. Det är inte proportionerligt att vilja lagra alla gjorda nätsökningar, menar hon. Nähänej.

Jag har personligen väldigt svårt för uttrycken “pirat-” och “sociala medier”, men uppsatsen är bra. Förutom mig som företrädare för Piratbyrån har han också intervjuat representanter för Piratpartiet, STIM och BSA (Business software alliance). Här kommer några höjdpunkter (!) där jag säger smarta saker:

“We work as a non-profit organization and when it comes to things that require financial support and a lot of time and effort, it is impossible to compete with a multi-billion industry. We are not able to beat them in the arena of traditional lobbying.”

Piratbyrån focuses on networking which shares some elements of traditional lobbying in that the right type of people and groups are in focus and effort is made to try to influence them and create opinion. Furthermore Marcin de Kaminski states:

“The online community culture is very powerful, you never know what will happen. Many of our supporters do not want anyone to mess with their internet in the way that they know it. In this group there is also a lot of creative potential that can help us.”

Hela uppsatsen kan läsas via Precis.se, grattis David!

Jag misstänkte alltid att det antingen var extremt obegåvade eller mycket unga människor som agerade inom den nu sönderfallna svenska piratrörelsen, men DN-artikeln gav möjligheten att kolla upp horoskopet för en av byråns grundare.

Mycket riktigt. Födelseåret 1981 och en livscykel om höggradigt symboliska 7 år för Piratbyrån indikerar en ung och driftig människas första försök att profilera sig i samhället.

(…)

Saturnus i tiden attackerade sig själv i Kaminskis födelsehoroskop och utlöste frågor om vem som “äger” – i ordets normala och vulgära mening. Det var ett gäng unga vulgos som tyckte de ägde det de laddade ner bara för att de skolats in nätet.

(…)

Det tål att påminnas om att Merkurius, härskare över både Tvillingarna och Jungfrun, också är tjuvens symbol. De som ligger nära tjuveriet själva är de första att klaga på att bolagen skinnflår konsumenterna! Sannerligen, Kaminski har själv Månen i Jungfrun som jag upptäckte var tydligt överrepresenterad bland brottsdömda.

Och Kaminski är själv djupt involverad i Saturnus rörelse eftersom han nu, sju år efter Piratbyråns grundande, upplever hur hans Saturnus kommer “hem” till sitt startläge efter ett fullbordat varv. Detta, gott folk, är den ökända 30-årskrisen då Liemannen frågar, “Nå, var det detta du ville med ditt liv?”

Smaka på det sista.

Detta, gott folk, är den ökända 30-årskrisen då Liemannen frågar, “Nå, var det detta du ville med ditt liv?”

(Min nästa födelsedag är min trettionde.)