Marcin de Kaminski

För några veckor sedan skrev jag om att Datalagringsdirektivet fortfarande är ett problem. Under torsdagen följde jag och Karin Ajaxon från Juliagruppen upp det öppna brev vi tidigare skrivit under och skrev ytterligare ett brev, nu riktat till alla svenska EU-parlamentariker. Bland annat skriver vi:

Vi ser många problem med Datalagringsdirektivet. Till det som mest oroar oss hör den över-lagring som riskerar att bli följden av att Datalagringsdirektivet implementeras. Vi ser inte det trängande behov av lagring av exempelvis data-, telefon- och SMS-trafik som omfattas av Datalagringsdirektivet, utan ser snarare ett oproportionerligt stort ingrepp i det som kan ses som såväl personlig integritet och som rätten till fri kommunikation.

Denna kritik är vi inte ensamma om. Som tidigare nämnt är vi en av över hundra undertecknare av ett öppet brev som framför detta. Utöver undertecknarna kan man se liknande resonemang från andra håll i flera medlemsländer (såsom Österrike, Belgien, Tyskland, Grekland, Rumänien och Sverige) och även länder utanför Europa (såsom USA, Kanada, Japan och Australien) – där man tycks ha en målsättning att lösa de frågor som innefattas i Datalagringsdirektivet på andra sätt. Flera länder har dessutom också bedömt att Datalagringsdirektivet på olika sätt är direkt grundlagsvidrigt.

Bortsett från det tydliga integritets- och rättighetsspåret finns också andra argument. Datalagringsdirektivet riskerar exempelvis journalisters källskydd, själavårdares och vårdgivares konfidentialitet och företags affärshemligheter.

Detta sammantaget gör att vi och de andra undertecknarna av det öppna brevet till kommissionärerna Malmström, Reding och Kroes samlas kring en huvudsaklig ståndpunkt:

Datalagringsdirektivet måste rivas upp!

Eftersom det är sommartid även i Bryssel är det inte helt solklart hur många det här brevet faktiskt når. Vi kommer därför fortsätta bevaka frågan och uppdatera oss efter 23 augusti när EU-parlamentet åter rullar som det ska.