Smile 29, listor och tips

Jag skrev häromdagen om den skriftliga förklaringen Smile 29 och vad debaclet handlar om. I korthet vill någon att EU-parlamentet ska anta en förklaring som förklarar för EU-kommissionen hur förträffligt det är att jaga personer som förgriper sig på barn genom att lagra (och antagligen analysera?) all världens nätsökningar. Hur viktigt det än är att beivra övergrepp på barn är datalagringsfrågor en helt annan, och rätt orelaterad, fråga som har betydligt mer komplicerade konsekvenser än förbrytarjakt.

De parlamentariker som skrivit under kan i många fall inte lastas för det för det är en helt del skumt kring det här inbjudan till förklaringsunderskrifterna har varit maskerade med glättiga flyers med ledsna barn och aggressiv marknadsföring i EU-parlamentet (inkluderande upprepade mail på parlamentarikernas hemspråk, direktplacerad reklam på stolarna i plenum och unga tjejer i kortkort som aktivt samlar in underskrifter). Resultatet har blivit att väldigt många – farligt många – EU-parlamentariker skrivit under. Många kan dessutom antas resonera som svenske Alf Svensson:

– Man kan alltid överväga om man ska skriva på sådana här förklaringar eller inte. Men på inget vis i världen skulle jag vilja framstå som att jag inte gör allt för att motverka barnpornografi, säger Alf Svensson.

Det viktiga i sammanhanget är alltså inte om man faktiskt hjälper barn eller inte, utan att man inte vågar riskera kunna antas inte göra allt för att motverka övergrepp på barn. Så känslig är den här frågan. Arbetet för att se till att EU-parlamentet inte antar den här förklaringen handlar därför i mångt och mycket att förklara just det, att de blivit förda bakom ljuset.

Svenska Cecilia Wikström och Marit Paulsen hade från början skrivit under förklaringen. När de fick förklarat för sig vad det egentligen handlade om backade de direkt. Wikström skrev dessutom ett enormt  bra email till alla sina parlamentarikerkollegor där hon förklarade sin syn på det hela och uppmanade dem att dra tillbaka sina underskrifter:

When signing written declarations, sometimes one too quickly signs declarations that sound good. For example a written declaration on setting up a European early warning system (EWS) for paedophiles and sex offenders (no 29). I signed this declaration in an early stage but have now withdrawn my signature. Maybe some of you have done the same mistake?

Det pågår just nu en högst aktiv kampanj för att få fler EU-parlamentariker att ändra sig. Drivande aktivistgrupper är i nuläget Telecomix och Edri, ihop med Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström och hans assistent Henrik Alexandersson. Resultatet har hittills varit gott. På några få dagar har ett tiotal parlamentariker meddelat att de drar tillbaka sin underskrift. Det är riktigt tillfredsställande att se. Samtidigt är det drygt trehundra kvar att övertala.

I Sverige har Smile 29 redan blivit till en politisk  fråga. Det är givetvis en bra sak, men i sammanhanget har den blivit något olycklig också. Att det är valår tvingar tydligen direkt fram en politisk polarisering. Exempelvis skriver såväl Centerpartiets Annie Johansson som Piratpartiet centralt om hur Anna-Maria Corrazza Bildt och Alf Svensson “vill utvidga datalagringsdirektivet”. Det är en sanning med modifikation, skulle jag vilja säga. De har visserligen skrivit under en förklaring som har det som huvudsyfte, men de har inte gjort det med den avsikten. Istället kan de, och många av deras likas, antas resonera som Alf Svensson i ovanstående citat – ungefär att man ju måste göra allt man kan för barnen. Risken när man pekar ut enskilda politiker som bovar är att de låser sig i någon form av försvarsposition – vilket direkt minskar möjligheten att övertyga dem om att ändra sig. Henrik Alexandersson skrev bra om vad som är viktigt att tänka på i diskussionen:

Tänk dock på att många som har skrivit på kan ha gjort det utan att riktigt inse vad som står i texten. Så var artig, lirka med dem och hjälp dem att inse vad som är problematiskt med written declaration no 29. Vi skall veta att de mail som har sänts för att få ledamöterna att skriva under inte nämner datalagringen. Kampanjens hemsida nämner inte datalagringen. Och att själva dokumentet gömmer datalagringen bakom ett tråkigt direktivnummer. Det handlar alltså, i många fall, om att ledamöterna har lurats att skriva på något olyckligt – och att vi kan hjälpa dem att rätta till sitt misstag, utan att helt tappa ansiktet.

Varje normalt funtat människa som blir anklagad för att vara antingen ond eller lättlurad kommer, oavsett om det är i en debattartikel eller i ett personligt samtal, slåss med näbbar och klor för att försvara sig. Det minskar våra möjligheter att påverka drastiskt. Med de EU-parlamentariker som är kvar gäller det alltså att vara trevlig. Här kommer några hållpunkter som är bra (direktlänk till listan):

• Presentera dig med fullständigt namn.
• Förklara ditt ärende.
• Förklara, ungefär som Cecilia Wikström gjorde i sitt mail (ha gärna det som förlaga!), vad som är lurigt i Smile 29 (även kallat Written Declaration 29 eller WD 29).
• Gör klart att barn måste skyddas, men ställ gärna också en öppen fråga om Smile 29 verkligen levererar det skyddet.
• Anklaga inte någon för att ha gjort _fel_ val, men påpeka att man har en möjlighet att ändra sig och dra tillbaka sin underskrift.
• Gardera dig gärna med att be om ursäkt om du råkat kontakta någon som inte skrivit under Smile 29 eller redan hunnit ändra sig. Gratulera dem i så fall för deras ställningstagande.
• Förklara att de gärna får höra av sig om de undrar något mer.

Vi har en del jobb framöver, men det är rätt trevligt också. Vi som finns kring Telecomix gör mycket av det här tillsammans via vår chatkanal som nås på http://chat.telecomix.org – vill du ha sällskap, stöd eller bara har tråkigt är du välkommen att kika förbi.