Marcin de Kaminski

Debatten efter Uppdrag Gransknings program om våldtäkterna, ignoransen och hatet i Bjästa har varit sjukt het. Mycket upprörda känslor, många poänger. Även den påföljande TV-debatten var intressant, särskilt bra var att man fick med Katarina Wennstam som kunde genusifiera problemet istället för att bara fokusera på vem som gjort vad.

Idag skriver Mymlan att det inte handlar om Bjästa, och Elza Dunkels följer upp med att det inte handlar om nätet. Det är bra inlägg (- LÄS DEM!).

Många av de reaktioner som kommit efter programmet har tyvärr handlat om att problemet skulle ligga antingen i att Bjärsta en liten skithåla eller nätet ett stort skitställe, men så enkelt är det inte riktigt. Jag skulle vilja förlänga spåret än mer genom att säga att det inte heller handlar om ungdomen. Låt mig förklara.

Det som genomgående syntes i såväl granskningen som debatten, och som också syns om man tar ett steg ut i de Facebook-grupper och bloggar var en sak. Det här handlar inte om en arg skara ungdomar, det här handlar om en vuxenvärld som tappat (alternativt aldrig haft) något sinne för socialt ansvar. De som blundade var vuxna, de som stred på föräldramötena var vuxna, prästen som tog riktigt korkade beslut är vuxen, rektorn som hävdade att hon inget förstod är vuxen, de myndigheter som inte stöttat de utsatta flickorna representeras av vuxna, de trångsynta kommentarerna i granskningen kom från vuxna och det är vuxna som driver på hatet på nätet. I upprepningarna finns något som skulle kunna vara pudelns kärna.

Vuxenvärldens ansvar är att fostra barn att bli dugliga samhällsmedborgare. Då krävs att man kan ta ansvar för sina handlingar, att man förstår att det man gör (eller i skolans fall _inte_ gör) får konsekvenser och att man dessutom försöker undvika vissa av de här konsekvenserna. När det här brister sabbas otroligt mycket. Till exempel alltför ofta en hel drös ungdomar. Det blev tyvärr tydligt i Bjästa-fallet.

Olyckligtvis hände en hel del på nätet. Därmed får nätet ta skulden. Det är mycket, mycket oturligt. Ansvaret ligger hos alla de vuxna som blundat, ignorerat, hatat, och inte minst – struntat i att agera vuxet.